Jag heter Luisa Kerek. Jag har jobbat som lärare i svenska i snart tio år och undervisat människor från hela världen.

När man frågar studenterna vad de tycker är svårast med svenska, svarar de ofta att det är uttalet, vilket är logiskt eftersom svenska, jämfört med andra språk, har många (nio!) vokaler och en speciell prosodi (melodi). Detta ställer ofta till problem.

Trots att många anser att det svenska grammatiska systemet är förhållandevis enkelt (jämfört med till exempel slaviska eller ugriska språk med många olika böjningsformer), har även svenska en del klurigheter. Under mina år som lärare har jag upptäckt att studenterna ofta gör samma typ av grammatiska och lexikala fel, oavsett från vilket land de kommer. Här följer en översikt över de vanligaste:

1. Ordföljd

Först och främst måste jag självklart nämna ordföljd. Den svenska ordföljden är mycket strikt och det finns inget stort utrymme för variation.

Fel: Idag det är fint väder.

Rätt: Idag är det fint väder.

I ett påstående (icke frågeformad mening) måste verbet komma på andra plats. Detta är för de flesta en självklarhet när meningen börjar med subjekt, men så fort man börjar meningen med något annat (oftast adverb), glömmer många den här regeln och fortsätter med subjektet.

Här måste jag påpeka att om man har lärt sig att säga fel från början är det väldigt svårt att vänja sig av vid det. Därför är jag mycket konsekvent (och kanske tjatig) med mina nybörjarstudenter och ser till att de alltid säger rätt, även om det innebär att jag måste avbryta dem ganska ofta i början.

Fel: Om du vill, vi kan gå på bio.

Rätt: Om du vill, kan vi gå på bio.

Påbörjar man en mening med bisats, måste följande huvudsats börja med ett verb. Subjektet kommer först efter verbet. Detta är också ett mycket förekommande fel och det verkar vara svårt för många att ta in och tillämpa den här regeln.

Fel:  Han säger att han kan inte komma.

Rätt: Han säger att han inte kan komma. 

Ett annat speciellt fenomen är den så kallade BIFF-regeln som säger att i Bisats står negationen Inte Före Första verbet. Samma sak gäller även för de så kallade satsadverb (också, gärna, verkligen, kanske, alltid, ofta, aldrig, …). De flesta språk saknar en liknande regel och därför kan en sådan mening låta ovanlig eller till och med onaturlig för en del studenter.

2. Tro – Tycka – Tänka

Ett annat typiskt fenomen som gör livet svårare för de som har bestämt sig för att lära sig svenska är skillnaden mellan de tre ovannämnda verben. De flesta språk har nämligen bara ett (möjligtvis två) ord som kan ersätta alla de tre svenska. Så hur använder man dem korrekt?

• Tro – uttrycker osäkerhet eller religiös tro

Jag tror att vi börjar klockan fem. (Jag är dock inte helt säker).

Tror du på Gud?

• Tycka – uttrycker en personlig åsikt

Jag tycker att den här boken är mycket bra.

Obs! Om man inte har läst boken i fråga, måste man använda verbet tro eftersom man inte kan ha skaffat sig någon personlig åsikt om den.

• Tänka– har två möjliga betydelser:

Fundera: Vad gör du? – Jag sitter och tänker.

Vem tänker du på?

Planera: I morgon tänker jag gå och bada.

3. Gå eller Åka?

Ett annat mycket vanligt fel är för bred användning av verbet “gå”. Det kan nämligen bara användas i samma betydelse som ”promenera” eller ”gå till fots”. I fall man använder något transportmedel, måste man använda verbet ”åka”.

Varje dag hör jag meningar som följande: Jag skulle vilja gå till Asien. Då brukar jag ofta skämta lite och undrar om personen i fråga verkligen skulle orka eller ha tid med det. Studenterna brukar uppskatta den typen av skämt och lektionen blir åtminstone lite roligare.

OBS! Det finns dock ett par undantag:

a) Ska vi gå på bio ikväll?

I fraserna gå på bio, teater, konsert, restaurang, krogen etc. använder man verbet ”gå” fastän man kanske måste använda någon typ av transportmedel för att ta sig dit.

b) När går bussen?

Med tanke på den ovannämnda regeln skulle man kunna tro att man säger ”När åker bussen?” eftersom bussen inte kan promenera, men så är inte fallet. Bussen, tåget, flyget, båten, spårvagnen och tunnelbanan går.

4. Tidsprepositioner

En annan klurighet är svenska tidsprepositioner. Man använder nämligen olika prepositioner beroende på om man talar om dåtid, nutid eller framtid. Sådana skillnader är inte vanliga i andra språk och studenterna kan ibland anse att de är onödiga. Ett typiskt exempel är veckodagar eller årstider.

I måndags – då: I måndags var jag på teater.

På måndag – framtid På måndag ska vi gå på konsert.

På måndagar(na) – ofta På måndagar(na) brukar jag gå på gym.

5. Adjektiv plus Substantiv

Svenskan har ett relativt enkelt system av verbkonjugationer och tempus. Däremot kan de nominala fraserna (adjektiv + substantiv) vara ganska komplicerade och förvirrande.

Om man vill använda kombinationen VIT + HUND  på engelska, har man inte så mycket att tänka på. Man kan visserligen skilja mellan obestämdhet och bestämdhet, singular och plural, alternativt possessiv genitiv: A white dog, white dogs, the white dog, the white dogs, my white dog, my white dogs, men formen av själva adjektivet och substantivet är densamma (förutom -s på slutet).

I svenskan är situationen mycket mer komplicerad. Man måste hela tiden tänka på att adjektivet i plural eller bestämd form slutar på -a och man får inte heller glömma bestämd form av substantivet, vilket ofta är fallet, speciellt i plural.

	Obestämd form	Bestämd form	Genitiv
Singular	en vit hund	den vita hunden	min vita hund
Plural	vita hundar	de vita hundarna	mina vita hundar

För att göra det ännu mera komplicerat kan adjektiv i bestämd form även sluta på -e, om det gäller en man eller en pojke: den unge sonen, den svenske kungen

Många fel förekommer också vid användning av adjektivet liten, som beroende på om det är singular eller plural och bestämd eller obestämd form har fyra olika former:

	Obestämd form	Bestämd form
Singular	en liten bil       ett litet hus	den lilla bilen           det lilla huset
Plural	små bilar       små hus	de små bilarna           de små husen

Testa dig själv

Jag hoppas att den här korta texten kan hjälpa dig att undvika de vanligaste felen på svenska. För att kontrollera om du behärskar den här grammatiken kan du göra följande lilla test.

1. Nu…

a) … jag måste gå. b) … måste jag gå.

2. Om du har lust, så …

a) … kan du hjälpa mig. b) … du kan hjälpa mig.

3. Jag ……. att han kommer från Finland.

a) tror b) tycker c) tänker

4. Du ser fundersam ut. Vad ………….. du på?

a) tror b) tycker c) tänker

5. Vart tänker ni ………….. på semester i år?

a) gå b) åka

6. När ……….. bussen?

a) går b) åker

7. Vad gjorde ni ………………….?

a) i fredags b) på fredag c) på fredagar

8. Vad brukar du göra ………………….?

a) i söndags b) på söndag c) på söndagar(na)

9. Vad heter den …

a) ny student b) nya student c) nya studenten

10. Annas ……………………… är tre år.

a) liten dotter b) lilla dotter c) lilla dottern

Vill du veta ditt resultat? Skicka svaret till info@languageonlineservices.com.

Luisa Kerek, LOS Språkkonsult